Christian Engström och Henrik Alexandersson skriver att nu blir det åka av i ACTA-frågan. Och det är inte dåliga kanoner som Christian och hans kollegor drar fram — parlamentet kräver att få se papperen på bordet, omedelbart, eller också drar parlamentet EUs ACTA-förhandlare inför domstol. (Parlamentet drar kommissionen inför domstol, alltså.)

Två olika förslag på resolutioner från parlamentet har lagts fram, en från PP/Gröna och en från PPE/ECR. Det är särskilt värt att notera att de innehåller snarlika texter, men jävlar vilka kanoner som tas fram:

7.  Reminds the Commission that if it does not provide Parliament with immediate and full information about the negotiations in accordance with Art. 218 TFEU before the next round of negotiations in April, Parliament will have no choice but to bring an action in accordance with Art. 263 TFEU for infringement of the Treaties to the Court of Justice of the European Union; (PP/Christian Engström)

10.  Urges the Commission to ensure that the enforcement of ACTA provisions – especially those on copyright enforcement procedures in the digital environment – are fully in line with the letter and the spirit of the acquis communautaire and do not imply ‘self-regulatory’ measures being imposed by private companies outside the scope of democratic decision-making processes; considers that Internet service providers should not bear liability for the data they transmit or host through their services to an extent that would imply prior surveillance or filtering of such data; (PP/Christian Engström)

Via Hax får jag precis nyheten att en gemensam resolution har nåtts över partigrupperna och att texten kommer att presenteras under förmiddagen. Spännande! Debatten sker i kväll och voteringen i EP imorgon.

Det betyder naturligtvis inte att ACTA faller, men som minimum markerar parlamentet att allt det som upphovsrättslobbyn hoppats att åstadkomma med ACTA inte kommer att tillåtas. Och i praktiken är avtalet då meningslöst för dem att fortsätta driva.

Och via Hax och Christian får jag precis nyheten att texten till resolutionen nu är postad. Det är starka kanoner så att det svänger om det! Parlamentet sätter ner foten om att de inte tar skit av den här sorten över huvud taget, och kräver både öppenhet, insyn och att vissa element (avstängningar från Internet, gränsgenomsökning av handväskor efter kopierade skor) inte får förekomma.

Christians namn är ett av sex från den gröna gruppen som står bakom resolutionen. Svenska Carl Schlyter är också med.

UPPDATERAT: Jag trodde först att Christian var rapportör för den gröna gruppens ursprungliga resolution. Den formuleringen är bortplockad.

Pingat på Intressant. Andra bloggar om acta, piratpartiet, europaparlamentet, christian engström, upphovsrätt, medborgarrätt

Our ACTA team: Erik Josefsson, Lassi Jyrkkiö, Christian Engström, Henrik Alexandersson

I have just signed a parliamentary resolution on ACTA. The resolution was tabled officially a couple of minutes ago. It will be discussed in plenary this evening (some time between 21.00 and 24.00), and voted in plenary tomorrow Wednesday.

Here is the full text of the Common Resolution on ACTA.

This is a joint resolution by all the party groups in the European Parliament (except the small EFD group, which was not asked).

I was present at the meeting yesterday evening when we finalized the wording of the resolution, and this is the text we agreed on. The formal decision on how to vote is of course up  to the individual members of parliament, so we should not start celebrating before the vote has actually taken place on Wednesday. But right now it looks very promising indeed.

It is a very strong resolution that leaves no room for doubt that the European Parliament demands that the Council and the Commission put all papers on the table immediately.

The first six paragraphs say that the European Parliament

1. Reminds that the Commission has since the 1 December 2009 the legal obligation to immediately and fully inform the European Parliament at all stages of international negotiations;

2. Expresses its concern over the lack of a transparent process in the conduct of the ACTA negotiations which contradicts the letter and the spirit of the TFEU; is deeply concerned that no legal base has been established before the start of the ACTA negotiations and that no parliamentary approval has been asked for the mandate;

3. Calls on the Commission and Council to grant public and parliamentary access to ACTA negotiation texts and summaries in accordance with the Treaty and the Regulation 1049/2001 on Public Access to Documents;

4. Calls on the Commission and Council to pro-actively engage with ACTA partners to rule out any further negotiations of an a piori confidential nature and to timely and entirely inform Parliament about its initiatives in this regard; expects the Commission to make proposals already prior to the next negotiation round in New Zealand in April 2010 and to demand that the issue of transparency is put on the agenda of that meeting, and to refer to Parliament the outcome of this round immediately after its conclusion;

5. Stresses that, unless the Parliament is immediately and fully informed at all stages of the negotiations, Parliament reserves its right to take suitable action, including bringing a case before the Court of Justice in order to safeguard its prerogatives;

6. Calls on the Commission to conduct an impact assessment of ACTA’s implementation on fundamental rights and data protection, on the ongoing EU efforts to harmonise IPR enforcement measures, and on E-Commerce, prior to any EU agreement to a consolidated ACTA treaty text, and to timely consult with Parliament about the results of this assessment;

After that, the resolution also goes into the content of the ACTA agreement as such. The resolution says no to three-strikes Hadopi-type legislation, and no to searches of laptops, cell phones and other digital devices at the borders by customs officers.

If there is to be an ACTA agreement, the parliament wants it to be about combating goods counterfeiting (i.e.: fake Rolexes and hand bags, fake Viagra on the net, fake cigarettes that are even more harmful that proper ones etc.). It should not be about restricting our fundamental civil liberties on the net.

It is not over until the fat lady sings, and the vote is not until Wednesday.

But today is a day when it feels good to be a Pirate in the European Parliament.

…………

Previous articles on ACTA

The picture is free for publication, cc0

Andra bloggar om: piratpartiet, eu, politik, informationspolitik

Så sitter Anna och jag på tåget från Karlskrona till Norrköping pǻ den sista dagen av turnén. Det märks att man inte har lika mycket tid som vanligt under sådana här turnéer — bloggandet och allt annat har blivit lidande, till förmån för att träffa folk i hela landet. Eller åtminstone på elva orter.

Intensiva dagar.

Turen började i Östersund där SAS demonstrerade att SJ minsann inte skulle få ha monopol på förseningar. Genom att bagagelastande personal inte fanns tillgänglig förrän en timme efter planerad avgång, och därmed försenade planet med lika mycket, så demonstrerade SAS tydligt att de var ett stort företag där bara den certifierade kaffekokaren får koka kaffe. Vi landade på Frösön tydligt efter utsatt tid. Därifrån var det tåg resten av turnén. Östersund har jag nämnt i en tidigare bloggpost.

Därefter vidare till Sundsvall som var kallt. Man fick spåra snön med resväskorna. Efter att Anna och jag hade hållit en föreläsning på lokala universitetet så kollapsade jag tyvärr under allmänt överarbete, så Anna gick ut och drack öl med aktivister utan mig.

Vidare till Gävle där det återigen var föreläsningar, den här gången på Folkets Hus, följt av öl och mat. Första gången som Anna och jag var slut på kvällen och valde hotell i stället för att sova hos aktivister, så att vi skulle vara lite piggare nästa dag i…

…Västerås, där vi bland annat gjorde misstaget att försöka dela ut flygblad i mörker och isregn som fick 1) inga att vara ute och b) dessa inga att gå hukade och vägra titta på en enda människa. När jag sade “nä, det här går inte, nu lägger vi ner” var aktivisterna inte svårövertalade. Festen efteråt var desto trevligare och Anna och jag bröt vid tiotiden för att åka vidare…

…morgonen därpå till Skövde, där ett stort gäng aktivister mötte oss på tågstationen. Flygbladsutdelning, fika, föreläsning och middag, och extra komfort när vi fick låna soffor i ett, eh, ett slags kollektiv. Kudos. Kylan gjorde förstås att flygbladsutdelningen kanske inte gav enorm utdelning.

Näst på tur var Borås, som också hade ordnat föreläsning och intervju med lokala medier. Mycket socialt med aktivisterna där.

Vidare med buss till Jönköping. På bussen ringde Ekot och gjorde radiointervju. Det var lite speciellt att passagerarna runt omkring började kommentera intervjun efteråt. Tyvärr hade vi inte så mycket tid i Jönköping, eftersom SJ hade bestämt sig för att ställa in vårt tåg på kvällen då vi skulle vidare till Örebro, så det fick bli en (lång) fika där vi träffade flera lokala trevliga pirater. Vi var bara i Jönköping i fyra timmar, men det vägdes upp av att det tidigare tåget till Örebro blev kraftigt försenat, så att vi istället kom fram långt efter vi skulle ha gjort med det inställda tåget. Graggadxah. #såtgvsh

I Örebro mötte vi Julian Dibbell, som är reporter på New York Times Magazine och skulle följa med oss några dagar. Han hade tidigare varit i Bryssel och pratat med Christian Engström. Det första som hände i Örebro var Yttrandefrihetsdagarna (ordnat av Tidningsutgivarna) med paneler och föredrag, där jag satt i paneler med folk som Anna Serner, Lotta Gröning och Robert Aschberg. Anna Serner har bloggat från eventet, och jag tror inte att Julian förstod speciellt mycket. Desto mer när vi gick ut på kvällen och träffade lokala Örebropirater.

Sedan tåg till Kalmar, och Julian passade på att ta intervju nästan hela vägen. Väl där blev det trevlig fika följt av att Anna och jag peptalkade lite och gav Kalmarpiraterna argument i debatten, och sedan demonstrerade Gustav och Thomas RepRapen. Det var extra intressant att se hur professionella reportrar, och då särskilt från något så ansett som New York Times, reagerade på att se en RepRap hos Piratpartiet.

Sedan pizza och öl FTW i Kalmar. Vi fick erbjudande om att gå och bowla till midnatt, men avböjde och sov gott i Davids lägenhet. Julian avvek för att ta 0700-tåget från Kalmar till Stockholm. De andra var slutsålda. Jag hade nog inte klarat att gå upp för ett tåg 0700 så sent på turnén…

I stället åkte vi vidare med ett tåg 1157 till Karlskrona, där det omedelbart blev fika och lokalpress. Nåja, nästan omedelbart. Först incheckning på hotell (vi har som grundregel att sova hos aktivister, men det måste vara päls- och rökfritt, och erbjudandet vi fick i Karlskrona involverade en — jag citerar — “attackkatt”).

Lokalmedia var genuint intresserade, och ledarskribenten jag pratade med ställde ovanligt kvalificerade och intressanta frågor.

På kvällen O’Learys. Öl tio kvällar i rad börjar kännas av.

I skrivande stund har Anna och jag hunnit passera Norrköping där vi hade ett givande möte, och är nu äntligen på väg mot egen säng. Under tiden har jag förstås upptäckt massor av intressanta saker att blogga om, bland annat ett högintressant amendment till en obskyr rapport i EU-parlamentet. Ja, Christian Engströms namn står på amendmentet, men jag upptäckte det via La Quadrature.

Hörs imorgon.

Pingat på Intressant. Andra bloggar om partiledarturné, piratpartiet, anna troberg, östersund, sundsvall, gävle, västerås, skövde, borås, jönköping, örebro, kalmar, karlskrona, norrköping, hem

Mina kunskaper om Kalmar var tämligen begränsade när Rick och jag hoppade av tåget där tillsammans med vår medhavde New York Times-reporter, Julian. Jag visste att det fanns trevliga pirater där, för de hade jag träffat på andra ställen och på nätet. Jag visste dock inte att Kalmar var den första staden som skulle bjuda oss på fint vårväder! Efter all snö som vår partiledarturné hittills bjudit på var det mycket välkommet. Jag fick dessutom veta att Kalmar tydligen har flest utskänkningstillstånd per capita i hela landet. Det sa mig att Kalmariterna är ett glatt släkte.

Det hela bekräftades lite senare när vi träffade ett helt gäng pirater som fixat en massa trevligt. De hade bakat och fixat kaffe. Dessutom fick vi en demonstration av Gustav Nipes baby, RepRapen, en finurlig 3D-skrivare. Ni kan ju tänka er hur populär den blev. Finurlig teknisk pryl + pirater = Extas. Själv är jag mycket nöjd, för jag fick en utskriven kapsylöppnare som ni gärna får klämma lite på om ni träffar mig någonstans. Den fungerar alldeles utmärkt och kommer att göra andra pirater gröna av avund.

Sedan höll jag och Rick låda ett tag. Rick erkände att han tagit emot polkagriser av Göran Hägglund och jag varnade honom för att ta emot godis från främmande män bara sådär. När vi var klara fick vi lyssna på den svängiga låten “Vote for Pirate”, som inom kort kommer att finnas tillgänglig för er alla. På nätet. Så klart!

Witout further ado, kommer här ett gäng bilder från Kalmar:

Julian och Rick på tåget till Kalmar.

Julian och jag rart uppställda mot en vägg.

René, Jan-Olof, Tomas, Ellen och Rick dreglar på RepRapen.

Julian står i bakgrunden och begrundar vad sjutton han ska skriva om svenska pirater som blivit kära i en 3D-skrivare.

Dagens inlägg från mig får ni klicka över till SVT för läsa. Stort tack för pet och korrläsning till Klara och Rikard!

Vi luras att tro att reglering innebär ogräsutrensning i en vildvuxen rabatt och missar att egentligen menas en sekatör att klippa av de planterade blommorna och föra bort dem. Möjligen för att se ogräset, men det är viktigt att inse vad en reglering i praktiken innebär: Ett sätt att rensa bort våra rättigheter och i förlängningen vår trygghet. Att ge andra rättigheter att slå ner på oskyldiga medborgare utan brottsmisstanke. Så när hoten kommer från samhället, vad gör vi då?

Mycket läsvärt från Tor, där han ifrågasätter om det verkligen är oundvikligt att införa datalagringsdirektivet. (Malmström säger idag att “det inte går” att undvika direktivet, kan vara intressant som jämförelse i sammanhanget.)

Om man lyssnar till miljöpartiet, vänsterpartiet och centerpartiet, verkar de alla, även om de försöker ge intrycket av kampvilja, andas pessimism och resignation om Sveriges möjlighet att undvika en implementation av datalagringsdirektivet. Själv har jag svårt att förstå hur någon implementation av direktivet skulle kunna undgå att stå i strid med Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, så jag tycker nog att det ännu finns hopp och all anledning för Sverige att stå på sig och komma med relevanta invändningar.

Som avrundning: Lawrence Lessig gör lite lekfulla, men tänkvärda, jämförelser mellan amerikansk konservatism och liberalism ur upphovsrättsligt och remix-perspektiv.

* * *

Andra bloggar om: datalagringsdirektiv, kontrollsamhället, upphovsrätt, acta, fildelning, deltagarkultur, politik, internet

Vill man veta något om ACTA är det läckta dokument som gäller

ACTA-avtalet kommer att stå högt på agendan i Strasbourg den här veckan.

Tisdag kväll är det debatt i plenum, och på onsdagen kommer EU-parlamentet rösta om en resolution som kräver transparens och öppenhet. Hittills har parlamentet bara fått information om förhandlingarna via läckta dokment och rykten. Det är förstås oacceptabelt.

Jag har redan lämnat in ett förslag till resolution tillsammans med andra medlemmar av den Gröna gruppen (bland annat Carl Schlyter som sitter i det berörda handelsutskottet INTA), men förhoppningen är att vi ska få till en gemensam resolution som så många politiska grupper som möjligt ska kunna ställa sig bakom. Förhandlingar om det pågår för fullt i korridorerna.

Det finns en stor irritation hos alla eller de flesta politiska grupper över ministerrådets och kommissionens sätt att hantera ACTA-förhandlingarna.

I artikel 218 i Lissabonfördraget står det att ”Europaparlamentet ska omedelbart och fullständigt informeras i alla skeden av förfarandet” när det gäller internationella avtal som förhandlas.

Man kan tycka vad man vill om att Lissabonfördraget gick igenom (Piratpartiet var emot), men nu är det i alla fall det som gäller. Då ska även de delar som faktiskt är bra gälla, och inte bara allt det dlåliga.

Och ingen kan ju påstå att parlamentet har blivit omedelbart och fullständigt informerat när vi är hänvisade till läckta dokuement och rykten för att göra vårt jobb.

Det blir spännande att se hur veckan utvecklar sig. Hax har skrivit en bloggpost som sammanfattar mer eller mindre allt vi vet just nu. Läs den som bakgrund, för nu blir det åka av i ACTA-frågan.

…………

Tidigare inlägg om ACTA

Andra som skriver om ACTA: Hax, Nemokrati, Juristens funderingar, Scaber Nestor, Caspian Rehbinder, Upphovsträtan, Full Mental Straightjacket

Andra bloggar om: piratpartiet, eu, politik, informationspolitik

Jag tänkte blogga om vårt stopp I Örebro i går, men tyvärr hann jag inte med det. Det var en ganska så hektisk dag. Men det gör inget alls, för det här är ett blogginlägg som passar alldeles utmärkt så här på internationella kvinnodagen.

Rick skulle nämligen sitta med i ett par debattpaneler om tryckfrihet. I en av panelerna var även Robert Aschberg med. Så, vi sa hej till Robert varpå han genast slängde ur sig något om att jag måste vara Ricks lilla myssällskap på turnén. Ja, för en kvinna måste ju av helt naturliga skäl vara ett bihang vars enda syfte är att göra det lite myspysigt på vägen? Det är väldigt hög failnivå på ett sådant antagande.

1. Kvinnor är inte bihang. De är individer.
2. Det är puckat att anta att en individ är ett mysbihang.

För att inte tala om det mycket reella faktum att om Rick försökte få mig att bli ett mysbihang, så skulle han i samma sekund bli eunuck. Och jag antar att det i sig skulle vara en smula kontraproduktivt. Kort sagt, om man inte lider av en galopperande deathwish, så är det helt enkelt bäst att inte anta att jag är ett mysbihang.

Nåja, jag är inte så upprörd. Det är faktiskt mest synd om Robert och andra som har en så begränsad världsbild. Det måste vara ganska trist att ha en sådan stenålders syn på halva befolkningen. Så mycket intressanta samtal man måste missa.

Förutom den här lilla incidenten var det riktigt trevligt i Örebro. Vi fick trevligt sällskap på turnén av Julian Dibbell, som håller på att skriva ett stort reportage om Piratpartiet för New York Times. Han har rest med oss i ett par dagar, så ni kommer att få höra mer om Julian i fler bloggposter.

På kvällen träffade vi ett gäng trevliga pirater och åt middag. Jag fick träffa några av de bloggare som jag normalt bara träffar i min rss-läsare. Det är en av de saker jag tycker extra mycket om med att åka runt och träffa pirater. Man får träffa så många bra bloggare afk. Dessutom passade jag på att dela jag med mig av ett viktigt tips. Det är nämligen så att jag under turnén stött på flera pirater som muttrat om att det där med att skaffa ny flickvän kan påverka deras spelande menligt. Inte bra. Mitt råd är därför att göra som jag själv gjort: Skaffa en trevlig flickvän som också är gamer! Då kan man spela ihop och ha urkul tillsammans.

Ipredator - safe surfing

Ipredator is a service for safe and anonymous access to the Internet. Ipredator creates an encrypted tunnel and changes your public IP number to an anonymous (Swedish) one. This allows you to use the net safely, without having to worry about who may be tracing your IP number.

Ipredator was launched by The Pirate Bay during 2009, in response to privacy infringing laws like Ipred and the data retention directive. The service is designed to be able to handle all kinds of net traffic, including peer-to-peer file sharing.

I just signed up, and have installed Ipredator on a machine running Ubuntu Linux 9.10. How to install it under Linux is mentioned briefly in the Ipredator FAQ, but there is no step by step installation instruction.

Since I did not find any up to date and complete installation description for Ubuntu 9.10 on the net either, I have written down how I did. I am by no means any Linux expert, but I hope the description what I did to get it working might be helpful anyway.

To get an account you go to Ipredator.se and pay the subscription fee. Right now (March 2010) the price is 15 euro for 3 months. You can pay by credit card.

When you register the account, you will be asked to supply a username, a password and an email address. The username and the password are used when you configure the VPN connection (see below).

The programs necessary to run VPN tunnels are not installed in Ubuntu 9.10 by default, but they are easy to install.

1. Click on ”Applications” -> ”Ubuntu Software Center”
2. Click ”Internet”
3. Type ”vpn” in the search box
4. Install the following three applications one by one:
   • PPTP VPN Connection Manager
   • VPN Connection Manager (vpnc)
   • VPN Connection manager (OpenVPN)
5. Done.

The icons for the three applications will get little green symbols on them when you have installed them:

The VPN programs installed in Ubuntu Software Center

Configuring a VPN connection for Ipredator is the next step. Click on the network icon

in the upper right corner of the screen, and choose ”VPN Connections” -> ”Configure VPN…”. Choose the ”VPN” tab.

This brings up the following window:

Click ”Add”, choose ”Point-to-Point Tunneling Protocol (PPTP)” as the VPN connection type in the box that appears, and click ”Create”.

You then get:

Enter the follwing information:

• Connection name: Ipredator
• Gateway: vpn.ipredator.se
• User name: the username for the Ipredator account
• Password: the password for the Ipredator account

Check the ”Connct automatically” box if you want your computer to try to connect automatically to Ipredator every time you start it; leave it unchecked otherwise.

Then click ”Advanced”.

Check ”Use Point-to-Point encryption (MPPE)” and set the Security to ”128-bit (most secure)”. Click ”Ok” and ”Apply” and ”Close”.

The Ipredator VPN connection has now been created.

(Thank you Jonk for the information on how to configure the connection!)

To start using the Ipredator connection you click on the network button

and choose ”VPN Connections” -> ”Ipredator”. This starts the connection.

If it works properly, the network icon will get a little lock on it, to signal that Ipredator is activated:

If it looks like this, you are all set to go out on the net with your new anonymous Swedish IP number. Just use your browser, peer-to-peer software, or whatever else in the normal fashion, and the network traffic will go through Ipredator.

You may get a problem sending mail if your SMTP server does not accept your new IP number from Ipredator. In that case, you will have to switch off Ipredator to send email, if you cannot change the SMTP server. Otherwise everything should be just as usual.

A disclaimer: I am not a Linux expert by any means, so this is just a description of what worked for me. Please feel free to comment. If you have any questions I probably don’t know the answer to them, but do post them in the comments anyway, as somebody else might know.

Surf safely! Sharing is caring!

…………

Andra bloggar om: piratpartiet, eu, politik, informationspolitik

Kanske är det symptomatiskt att jag läste hos Peter Andersson först, att jag nämnts i svenskans guide till politiska bloggar och twitter. Guiden ackompanjerar en artikel där Tobias Brandel plockat in citat där experter varnar för en smutsig valrörelse i år. Detta för att knuff la upp Peters länk till till (se widget i högermenyn). Förutom knuffportalen är även politometern ett ställe att hålla koll på den politiska sfären bland bloggare. Vi kopplar alltså “ihop oss” på olika sätt genom social media och saker sprids med vindens hastighet.

Det kan innebära att osakligheter får spridning som artikeln är inne på, men framför allt gör det att de som är intresserade kan vara med i matchen och påverka. För att exempelvis slå ner på osakligheter. Även tonåringar, som får en liten däng av Martin Gelin på slutet av artikeln, har chansen att bli hörda. Social media i sig har ingen agenda — men det är via de verktygen man kan hitta till människor man kan känna förtroende för. Förhoppningsvis blir inte det där med smutsig valrörelse en självuppfyllande protetia där människor ur olika grupper med politiskt intresse avfärdas i förkant. Det är upp till alla att ta nån form av ansvar för att agera schysst, vilket de allra flesta gör.

Som ett exempel på hur det sociala i media är den viktiga biten, det där med att koppla ihop, kan jag ta hur jag hittade till Vänstertekniks blogg där Rick Falkvinge får en utmanande fråga; hur kompromisslös ska man vara? Den hittade jag till via Piratpartiets live-sida, som även går att följa via twitter. Här tar jag tillfället i akt att ge min synpunkt även om frågan inte är riktad till mig:

Det finns tillfällen då man behöver vara kompromisslöss, det måste få finnas utrymme för det också. För att uttrycka det bildligt; Jag vill inte behöva utstå “lite lätt misshandel dagligen” för att “slippa få armar och ben avbrutna nån gång om året”. Ibland är det helt enkelt viktigt att kunna säga nej till ett helt koncept. Men visst är det viktigt att kunna kompromissa också, det ena utesluter tack och lov inte det andra.

Ett ytterligare exempel på hur det går att använda sig av internet är Anna Trobergs inititiativ att förändra Piratpartiets paroll till; Integritet Kultur Kunskap, som sedan fylldes på av Rick i ett mycket starkt inlägg. Den nya parollen har spridit sig genom organisationen i rekordfart och sättet det introducerades på är en förankringsprocess som är ojämförlig med tidigare möjligheter.

* * *

Andra bloggar om: deltagarkultur, politik, internet, social media, kontrollsamhället, bloggosfären, piratpartiet

Jag har halkat en dag efter med rapporteringen från vår partiledarturné. Jag ber om ursäkt för det och lovar att ingen kommer att bli bortglömd. I förrgår kom vi till Jönköping. Det var riktigt trevligt. Vi möttes på stationen av Klara Tovhult. Klara sitter i partiets styrelse och är dessutom riksdagskandidat. Hon har dessutom en trevlig chatt ihop med mig och Emma.

Klara plockade med oss till ett fik och där träffade vi en massa schysta Jönköpingspirater. Eftersom SJ (Satans Järnvägar) bestämt sig för att ställa in ett av våra tåg, så blev vårt besök tyvärr alldeles för kort. Så därför har vi beslutat oss för att åka och hälsa på Jönköpingspiraterna igen lagom till Jönköpings marknad. Det dök upp en del förslag på att jag och Rick skulle ta tillfället i akt och hoppa bungyjump. Det kan Rick göra om han vill. Själv vill jag gärna leva ett tag till, så jag står över. Dessutom måste vi ju ha någon partiledare i livet när det är dags att inta riksdagen. Vi kan ju inte gå och dö båda två. Det vore ohyggligt opraktiskt ett valår.

Efter en alldeles för kort Jönköpingsfika rusade vi iväg till stationen och tog tåget till Falköping där vi skulle byta för att åka vidare till Örebro. Det hade gått alldeles utmärkt om bara tåget vi skulle byta till hade kommit. Det gjorde det inte. Med jämna mellanrum lurade de upp oss på den svinkalla perrongen med löften om att tåget skulle komma, men inte då. När tåget faktiskt kom var vi blåfrusna och hade hunnit skapa känslomässiga traumaband med de andra passagerarna.

Jag ser verkligen fram emot att besöka Jönköping igen. Jag har redan petat in Jönköpings marknad i min kalender och börjat försöka övertala Rick att inte hoppa bungyjump. Det finns ju trots allt en inofficiell liten regel som säger att Rick inte får köpa en motorcykel innan valet och jag tycker att andemeningen i den regeln bör gälla även för andra aktiviteter med viss risk att förvandla honom till en blöt fläck, som till exempel bungyjump.

Just nu sitter vi på tåget till Kalmar och jag ska försöka hinna med att blogga ikapp. Under tiden blir Rick intervjuad av New York Times-reportern som följer med oss några dagar på vår turné. Just nu går de igenom exakt hur partiets en gång bildades och varför.

Jag känner mig riktigt nöjd. Jag var lite orolig för att mitt förslag att ändra Piratpartiets paroll från “Delad kultur, fri kunskap och ett skyddat privatliv” till “Integritet! Kultur! Kunskap!” inte skulle falla i så god jord. Det är ju alltid lite smått irriterande när någon kommer och föreslår att man ska ändra något som på det hela taget fungerat ganska så bra i några år.

Men, alla som känner mig vet att jag kan vara irriterande, så jag tog chansen att testa om mitt förslag till ny slogan flög. Det verkar den faktiskt göra. Den inspirerade Rick att skriva ett inlägg som Klara Tovhult kallar hans bästa någonsin. Mikael Elmlund och många andra blev glada. Lars-Erick och några till var lite mer tveksamma.

Om jag tolkat det hela rätt tycker de flesta tveksamma att tre ord inte kan förklara Piratpartiets ideologi till fullo och det har de ju helt rätt i. Men en slogan är inte tänkt att förklara allt i detalj. Den är tänkt att ge en försmak, att väcka nyfikenhet, så att man får möjlighet att berätta mer. Jag skulle vilja likna det hela vid att provsmaka ost. Om man får ett litet smakprov att gnaga på, så är det mycket möjligt att man blir sugen på osten. Om man får hela osten nerkörd i halsen på en gång, så vill man antagligen aldrig se ost igen.

Eller så här: Om någon frågar vad Piratpartiet står för, vilket svar väcker mest intresse?

A. “Piratpartiet tycker att paragraf XX i blablabladirektivet är åt helvete! Om den går igenom så är det doom and gloom i evigheters evighet!”

B. “Piratpartiet arbetar för integritet, kultur och kunskap!”

Nej, vänner av ordning. Det spelar ingen roll om alternativ A är korrekt in i minsta detalj. Det kommer likförbannat inte att väcka intresset hos intet ont anandes människor. Det kommer att få dem att leta efter första bästa undanflykt att fly fältet.

Alternativ B kommer dock att väcka intresse. Folk kommer att tänka: “Åh, integritet, kultur och kunskap är bra. Sånt gillar jag. Berätta mer!” Och voilá! Här kommer det att uppstå massor av goda möjligheter att fördjupa resonemanget en smula.

Det handlar alltså inte om att INTE berätta mer om vår ideologi. Det handlar om att skapa förutsättningar för att överhuvudtaget få chansen att berätta mer om vad vi arbetar för. Klura på det och bär med er det i valrörelsen. Vi bygger framtiden röst för röst. Därför är det viktigt att tänka på hur man presenterar sitt budskap.

Q på FMSJ har börjat göra en seriestrip, Peanut Gallery. Det här fick i alla fall mig att brista ut i skratt:

* * *
Andra bloggar om: fra-shop, kontrollsamhället, fra, politik, samhälle, privatliv, bobbitt

Piratpartiet bygger framtiden. Vi bygger en framtid där integritet, kultur och kunskap står i centrum för medborgare, näringsliv, industri, rättsväsende, förvaltning, skola och sjukvård.

Framtiden vi bygger är baserad på informationspolitik. Det är ett fält som har förgreningar nere i de allra minsta delarna av samhället. Vi har inte svar på alla av förra generationens frågor — men vi har svar på nya frågor som de inte ens har upptäckt är frågor, än mindre centrala för samhällsbygget.

Vi bygger samhället där du har en självklar rätt till ett privatliv. Där du inte behöver uppge personnummer för att beställa en prenumeration på Kalle Anka, där banken inte frågar var du har fått dina pengar ifrån, och där bara myndigheter har rätt att fråga dig efter legitimation och personnummer.

Men det är större än så. Det handlar om integritet på så många plan. Det handlar om rätten till rättvisa rättegångar utan korrupta poliser och jäviga domare  där utgången är bestämd på förhand. Det handlar om rätten att kritisera myndigheter och att yttra obekväma åsikter utan rädsla för repressalier. Det handlar om rätten att själv välja sin identitet i olika sammanhang, så som vi tar för självklart på nätet.

Det handlar om rätten att få ha sina sjukjournaler ifred från försäkringsbolag, eller att kunna ha inga sjukjournaler alls, om man föredrar det. Det handlar om rätten att kunna kommunicera privat, krypterat, tryggt och ospårbart. Det handlar om rätten att slippa lämna spår efter sig.

Det handlar om att myndigheter inte ska få använda medborgares information till något annat än det som den samlades in för. Det handlar om att all tvångsinsamling av information måste utgå från att den läcker används och missbrukas på värsta tänkbara sätt vid beslutet om ifall den ska samlas in över huvud taget.

Det handlar om att arbetsgivare inte ska få spionera på eller ingripa i sina anställdas förehavanden på nätet, så som sker idag. Det handlar om att föräldrar inte heller ska få spionera på sina barn. Det handlar om att polisen inte ska få beslagta en dator med nakenbilder på pojk- eller flickvännen (eller båda samtidigt).

Piratpartiet bygger ett helhetssamhälle där människans integritet står i fokus.

Vi bygger samhället där du har en självklar rätt att ta del av och producera kultur, utan att någon annan kan bestämma ifall du ska kunna ge ut den. Vi bygger samhället där kreatörer har större möjligheter än någonsin att gå runt de strypande förlag, som sedan 1709 har arbetat aktivt för att hålla borta oberoende kreatörer. Vi bygger samhället där kreatörer kan rippa, remixa och återpublicera utan begränsningar.

Vi bygger ett samhälle där kreativa industrier skapar fler jobb än någonsin tidigare, särskilt inom elektroniksektorn. Vi bygger Alexandria 2.0, där varje människa med tillgång till nätet har tillgång till hela mänsklighetens samlade kunskap och kultur, 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan. Vi bygger Alexandria 2.0 så att alla kan publicera sina egna verk där, redo att åtnjutas av över en miljard andra människor, så att ingen monopolist kan stoppa kulturen.

Vi bygger ett samhälle där människan tillåts vara så kulturell som hon är, utan att förlagsdirektörer bestämmer vilken kultur som får finnas eller hur kulturen ska användas.

Piratpartiet bygger ett helhetssamhälle där människans kultur står i fokus.

Vi bygger kunskapssamhället. Skolan är viktigare än någonsin och lärarna uppmuntrar snarare än bestraffar elevers nyfikenhet, särskilt i ämnesfördjupningar som de inte själva behärskar. Lärarnas roll förändras väsentligt och blir att guida eleverna till informationshämtning, källkritik, korsreferering och research, snarare än att eleverna utantillmemorerar ett exakt subset av vad läraren kan. När elever kan direktkontrollera fakta som sägs i klassrummet fungerar inte längre principen att läraren alltid har rätt. Detta kommer att vara en utmaning för hela skolväsendet, men mycket positivt för det land som först anpassar sig till det.

Vi bygger samhället där industrier tillåts uppfinna utan begränsning, och där stora företag inte tillåts slå ner på nya uppstickare genom att konkurrera med dyrare jurister och stridskassor snarare än att tvingas svara med bättre och billigare produkter.

Vi bygger industrisamhället som tar över efter Volvo och Saab. Vi förstår det samhället. Vi kommer från yrkeskåren som driver det. Det är inte Per Gessle och Abba som kommer att driva svensk ekonomi efter bilindustrin. Det är en kreativ kunskapsekonomi.

Vi bygger en värld där regimkritiker i alla länder kan publicera nyheter från vad som händer i landet. Vi hjälper alla att nå ut med nyhetsrapportering, oavsett vilken sida de står på, utan att värdera nyheterna.

Vi bygger en digital infrastruktur som är hållbar mot censurförsök, sabotage, monopolisering och kartellisering. Vi satsar inte 20 miljarder på digital-TV utan underlättar för bredbandsutbyggnad. Sydkorea satsar på en gigabit till alla hushåll år 2012. Sverige borde se det framtidsstrategiska i att åtminstone underlätta för bredbandsoperatörer att bygga ut, och bygga ut kraftigt, för att öka genomsnittsbandbredden till hushåll i hela landet. Det leder till kraftigt ökat kunskapsutbyte och kunskapsintensiva industrier som är oberoende av avstånd.

Piratpartiet bygger ett helhetssamhälle där människans kunskap står i fokus.

Fler: Anna Troberg, Mikael Elmlund.

Pingat på Intressant. Andra bloggar om integritet, kultur, kunskap, piratpartiet

Jag har funderat på Piratpartiets paroll “Delad kultur, fri kunskap och ett skyddat privatliv” ett tag. Det är fina saker som jag naturligtvis ställer mig bakom, men jag tycker att själva parollen är i behov av en uppdatering. Efter diverse klurande har jag kommit fram till ett nytt förslag som jag tycker fär tydligare och bättre. Jag har testat det på en massa pirater som, hör och häpna, verkar tycka detsamma. Nu tänker jag testa mitt förslag på er. Här kommer det:

Integritet! Kultur! Kunskap!

Smaka på det. Hur känns det? Jag tycker om det. Det är de tre saker Piratpartiet representerar för mig. Det är tre positiva och bra saker som jag gillar och jobbar för. Man kan dessutom diskutera optimistiskt och framåt från de här tre orden. De beskriver kort och koncist vad vi är för, inte vad vi är emot. Det är ett extra plus.

Piratpartiet bygger integritetsamhället: Integriteten är viktig. För mig och många andra pirater är den till och med det allra viktigaste. Medborgarnas rätt till personlig integritet och ett skyddat privatliv är en grundförutsättning för ett väl fungerande demokratiskt samhälle. Vanliga, hederliga medborgare ska inte per automatik behandlas som brottslingar i sin vardag.

Piratpartiet bygger kultursamhället: Pirater älskar kultur. Det är därför vi vill dela med oss till andra av den. Det är också därför som vi vill skapa så goda förutsättningar som möjligt för ett rikt, brett och blomstrande kulturlandskap. Det gör man genom att inte stödja en industri som skor sig på kreatörers bekostnad, utan genom att hjälpa kreatörer in i den nya tidens kulturlandskap.

Piratpartiet bygger kunskapssamhället: Internet är den största utjämnaren någonsin. Aldrig tidigare har så många människor världen runt haft tillgång till så mycket kunskap. Därför är det viktigt att bevara internet fritt och öppet. Det är också viktigt att avskaffa det patentsystem som låser in kunskap som borde tillhöra hela mänskligheten.

Så, vad tycks? Hissa eller dissa. Just nu sitter Rick bredvid mig på tåget och fyller orden med det de betyder för honom. Gör det du också. Blogga och tala om vad de här orden betyder för just dig!

Obehaget Thomas “Vader” Bodström ställde till med igår fylls på när jag läser Cecilia Malmströms utveckling om vad som kan göras med datalagringsdirektivet efter den tyska författningsdomstolens utlåtande. Det bor massor av legalese osv i det här som jag saknar kunskap i: men när direktivet fälls för att det bryter mot inte funkar med lagarna och den omedelbara reaktionen blir att “då måste vi ändra lagarna” — signaleras att det är viktigare med övervakning än medborgarrätt, för mig personligen.

Rick Falkvinge går igenom hur de olika partierna står i datalagrings-frågan i jämförelse till Piratpartiet. Även Anna Troberg är inne på samma spår, att vill man vara säker finns bara ett parti. Vi inte bara får, utan faktiskt bör, säga nej till saker som försämrar våra rättigheter. Mårten Fjällström reagerade liksom jag, förresten, på det där med “oreglerad datalagring” och har grävt upp lite information. Och Q har ritat lite.

Vet faktiskt inte om det är det man menar skulle vara lite skämmigt i DNs huvudledare? Att det är bättre att säga nej, alltså. Men det ser mer ut som “vi måste”-argumentation. Förpliktelser att införa dåliga direktiv borde rimligtvis inte väga tyngre än rätten till ett privatliv. Vi pratar inte “välstädat hemma skulle man få oväntat besök”-nivå på pinsamheten.

Motionerandet har dragit igång inför Piratpartiets årsmöte i april. Där har exempelvis en motion för att driva frågan om författningsdomstol lagts upp. Där kan du såklart även lägga in dina egna motioner eller yrka bifall och avslag på de som dyker upp. Ett forum att hålla koll på den närmaste månaden helt enkelt, så du vet vad du ska rösta på medlemsmötet. För du tänker väl vara med då?

Sen hittade jag ett ganska roligt klipp hos Daniel Nyström som jag tycker ni ska kasta ett öga på.

Och så slutligen har jag fått en idé jag skulle vilja skänka bort. Kan du inte själv ta över den, hjälp gärna till att sprida tills den får ett kärleksfullt par armar som tacklar det!

* * *

Andra bloggar om: datalagringsdirektivet, politik, internet, piratpartiet, kontrollsamhället, övervakning

Obehaget Thomas “Vader” Bodström ställde till med igår fylls på när jag läser Cecilia Malmströms utveckling om vad som kan göras med datalagringsdirektivet efter den tyska författningsdomstolens utlåtande. Det bor massor av legalese osv i det här som jag saknar kunskap i: men när ett direktiv fälls för att det bryter mot grundlagarna och den omedelbara reaktionen blir att “då måste vi ändra lagarna” — signaleras att det är viktigare med övervakning än medborgarrätt, för mig personligen.

Rick Falkvinge går igenom hur de olika partierna står i datalagrings-frågan i jämförelse till Piratpartiet. Även Anna Troberg är inne på samma spår, att vill man vara säker finns bara ett parti. Vi inte bara får, utan faktiskt bör, säga nej till saker som försämrar våra rättigheter. Mårten Fjällström reagerade liksom jag, förresten, på det där med “oreglerad datalagring” och har grävt upp lite information. Och Q har ritat lite.

Vet faktiskt inte om det är det man menar skulle vara lite skämmigt i DNs huvudledare? Att det är bättre att säga nej, alltså. Men det ser mer ut som “vi måste”-argumentation. Förpliktelser att införa dåliga direktiv borde rimligtvis inte väga tyngre än rätten till ett privatliv. Vi pratar inte “välstädat hemma skulle man få oväntat besök”-nivå på pinsamheten.

Motionerandet har dragit igång inför Piratpartiets årsmöte i april. Där har exempelvis en motion för att driva frågan om författningsdomstol lagts upp. Där kan du såklart även lägga in dina egna motioner eller yrka bifall och avslag på de som dyker upp. Ett forum att hålla koll på den närmaste månaden helt enkelt, så du vet vad du ska rösta på medlemsmötet. För du tänker väl vara med då?

Sen hittade jag ett ganska roligt klipp hos Daniel Nyström som jag tycker ni ska kasta ett öga på.

Och så slutligen har jag fått en idé jag skulle vilja skänka bort. Kan du inte själv ta över den, hjälp gärna till att sprida tills den får ett kärleksfullt par armar som tacklar det!

* * *

Andra bloggar om: datalagringsdirektivet, politik, internet, piratpartiet, kontrollsamhället, övervakning

Min och Ricks partiledarturné nådde igår fram till Borås. Jag har aldrig varit i Borås tidigare, så det var riktigt trevligt att komma och hälsa på. Vi möttes på stationen av ett litet gäng pirater, som vi sedan gick och åt lunch med.

Efter det blev Rick intevjuad av radio och sedan knatade vi iväg till högskolan. Där hade de en sal med det fina namnet “T2″, dessvärre var det inte där vi skulle föreläsa. Nåja, vi föreläste i en annan sal och jag lyckades i alla fall dela med mig av lite Sarah Connor-visdom under föreläsningen. “The future’s not set. There’s no fate but what we make for ourselves.” Det finns ju trots allt väldigt lite här i världen som inte med fördel kan anknytas till T2.

Föreläsningen gick bra, så nu slipar jag och Rick alldeles extra på den och kommer inom kort att ha en fullfjädrad presentation med bild och ljud, sång och dans. Eller nja, kanske inte sång och dans. Vi ska ju locka väljare, inte skrämma dem. Det är nämligen upp till alla oss pirater att se till att framtiden blir lite ljusare.

Efter föreläsningen gick vi iväg och åt en trevlig middag. Som vanligt pendlade samtalsämnena mellan lågt och lägre. Själv kom jag till exempel på en strålande klubbidé, som jag tänker förverkliga någon gång i framtiden om jag blir snuskigt rik och inte vet vad jag ska lägga pengarna på. Jag vill dock förvarna om att den kan ta ett tag att förverkliga.

Just nu sitter jag och Rick på Pressbyrån på stationen i Borås och väntar på att bussen till Jönköping ska gå. Eftersom SJ ställde in vårt sena kvällståg till Örebro kommer vi tyvärr att vara i Jönköping alldeles för kort. Det ämnar vi dock reparera med ett lite längre besök framöver.

Det har varit många kovändningar om datalagringsdirektivet de senaste dagarna. Från att MP och V var helt överens med S om att direktivet skulle införas, tillsammans med hela Alliansen som har lagförslaget färdigt, så börjar plötsligt V och MP prata om att — eller som om — kompromissen inte längre gäller.

V pratar i ett pressmeddelande där det är tydligt att man anser att kompromissen inte gäller. Man pratar om att man kommer att söka omförhandling av direktivet och att frågan hanteras efter valet av en rödgrön regering. Vänstern kommer alltså att sätta sig och söka kompromisser först efter valdagen.

V säger i pressmeddelandet att utgångspunkten ska vara att direktivet inte ska implementeras i Sverige:

– Vi kommer att fortsätta driva frågan i valrörelsen och i EU, vi vill få frågan prövad i EG-domstolen, huruvida direktivet strider mot  mänskliga rättigheter. Dagens ordning då polisen kan plocka ut vilka uppgifter de vill måste också ändras, även om direktivet inte införs. Vi vill tvinga fram en debatt i EU. Vid eventuella förhandlingar i en rödgrön regering kommer vår utgångspunkt vara att direktivet inte ska implementeras i Sverige.

MP, å andra sidan, gick ut i en debattartikel samtecknad av Peter Eriksson, Carl Schlyter och flera andra. Rubriken säger det lovande “Så vill vi stoppa datalagringen”.

Men vad säger innehållet?

Miljöpartiets första alternativ har helat tiden varit att stoppa datalagringsdirektivet i sin helhet. Vårt andra alternativ är att omförhandla det, så att det frångår principen om obligatorisk insamling av allas kommunikationsdata. Det finns flera olika möjligheter. … Regeringen borde ta upp frågan i EU om att riva upp direktivet. … Datatagringsdirektivet kan också rivas upp av EG-domstolen.

Jag saknar den mest uppenbara metoden att stoppa datalagringsdirektivet:

Att rösta nej. Detta är man uppenbarligen inte beredd att göra. Det är inte alls krångligt att säga att man tänker rösta nej, om man verkligen avser att göra det; Lage Rahm (MP) har varit föredömligt tydlig:

Jag tänker inte rösta för något datalagringsdirektiv!

Se? Så enkelt är det faktiskt att tala om hur man tänker rösta. Det är något som går alldeles utmärkt att deklarera, och det är faktiskt det enda som räknas.

Denna metod saknas också i Vänsterns argumentation.

Man ska inte förledas att tro att det är ett misstag, en oavsiktlig blunder, att man bara glömde nämna det här. Tvärtom är det så att på politikerspråk är det extremt viktigt vilka delar man utelämnar. Att Lage Rahm (MP) kunde säga så rakt ut demonstrerar om inte annat att det går utmärkt att säga, om det är det man menar.

Och när  jag tittar närmare på argumentationen från MP, så ser den precis likadan ut som när man försökte förklara kompromissen. Man pratar om att huvudlinjen är att förhandla om direktivet. Man pratar om EU-domstolen. Men ingenstans om hur man tänker rösta.

Centerns Johan Linander pratar om samma sak, att regeringen borde kräva en omförhandling.

Att prata om huvudlinjer, utgångspunkter och omförhandlingar duger inte. Det är fluff och rökridåer och nonsenstrams avsett att skyla den egentliga frågan: hur tänker man rösta?

Så jag saknar två tydliga uttalanden från C, MP och V:

• Vi kommer aldrig att rösta för datalagringsdirektivet.
• Vi kommer att fälla en regeringskoalition där något ingående parti röstar för datalagringsdirektivet.

Detta är Piratpartiets ståndpunkter. Det är faktiskt inte speciellt svårt att säga. Anna Troberg formulerar det ganska bra och förklarar varför vi inte kan eller kommer att kompromissa med det:

Piratpartiet har fixat den där maktgirighetsbuggen. Vi brer oss inte tunt. Vi fläskar på ordentligt på några viktiga fokusområden. Det gör det omöjligt för oss att kompromissa med dem.

MPs och Vs argumentation i detta måste synas. Annars kommer vi att få se en motion om förstärkt integritetsskydd vid datalagring strax efter valet. Läppstift på en gris ändrar inte det faktum att det fortfarande är en gris.

Vi vet redan att Vänstern aldrig kommer att fälla en socialdemokratisk regering. Det är en av deras huvudprinciper. Det gör att deras tänder mot datalagringen blir ganska slöa.

Det finns faktiskt bara en specifik liten del av datalagringsdirektivet som jag kan tänka mig att rösta för. Det är, ironiskt nog, en liten bisats som dödar Ipred. Den säger att personuppgifter från internetabonnemang bara får lämnas ut till myndigheter, och alltså inte till industrisärintressen. Exakt det kan jag tänka mig att rösta för. Men att skydda privatsfären för medborgarna, som den bisatsen gör, är ju inte direkt huvuddragen i direktivet i övrigt…

Fler: Anna Troberg.

Pingat på Intressant. Andra bloggar om datalagringsdirektivet, datalagring, trafikdatalagring, vänstern, miljöpartiet, centern, piratpartiet, privatliv, integritet, politikerfluff

Jag kommer ju från kulturvärlden där det mesta handlar om tolkningar och ganska lite om absoluta sanningar. Jag har upptäckt att det gör mig ganska lämpad för politik. Om jag var mer tekniskt lagd skulle antagligen de senaste dagarnas velande hit och dit om Datalagringsdirektivet ha resulterat i ett: “Error. Does not compute.” Det är naturligtvis trevligt att V och MP verkar ha beslutat sig för att det visst går att strunta i Datalagringsdirektivet. För bara några dagar sedan var det, enligt dem, helt omöjligt. Nu är det tydligen det. Jag undrar vad de kommer att tycka efter valet…

Piratpartiet har hela tiden sagt att det inte bara är fullt möjligt att strunta i Datalagringsdirektivet, utan att vi också måste göra det. Datalagringsdirektivet är nämligen en veritabel integritetsvåldtäkt på medborgarna och sådant trams kommer vi aldrig att ställa oss bakom.

Jag förstår varför V och MP velar. Centern velar också, förresten. Det är valår. De väger för och nackdelar mot varandra. De vill ha makten. Allt handlar om hur mycket de är beredda att offra för den. Jag tycker dock att de resonerar bakvänt. Makten är trots allt bara värd något om man tänker använda den för att försöka implementera de ideal man lever efter.

Jag arbetar för att få in Piratpartiet i riksdagen för att vi ska kunna sätta P för övervakningssamhället. Jag varken kan eller vill kompromissa bort vår intention att stoppa övervakningssamhället bara för att få smaka på makten i riksdagen. Makten är i sig inte ett självändamål. Den är bara ett verktyg för att nå målen. Om man är ett mindre parti är det lätt att glömma bort det och breda sig för tunt. Det är lätt att bli påkommen med byxorna nere. MP:s Peter Eriksson sa i lördags att vi måste införa Datalagringsdirektivet. Nu säger han något helt annat. Hur ska han ha det egentligen?

Piratpartiet har fixat den där maktgirighetsbuggen. Vi brer oss inte tunt. Vi fläskar på ordentligt på några viktiga fokusområden. Det gör det omöjligt för oss att kompromissa med dem. Vi står upp för grundläggande mänskliga rättigheter. Vi sätter P för övervakningssamhället. Och framför allt, vi vänder inte kappan efter vinden. Vi kommer att stå för exakt samma saker även efter valet. Till skillnad mot de andra partierna är vi beredda att sätta hela vår existens som garanti för att vi inte kommer att vela hit och dit för att locka ströröster. Vi har vår linje klar. Vi accepterar inte, under några omständigheter, att vanliga, hederliga medborgare behandlas som misstänkta brottslingar och övervakas i sin vardag.

“Varför hade Carl-Philip en massa tejp om handen?” The rest må vara silence, men för Plenty är tystnaden bara ännu ett hål som måste fyllas. Kosta vad det kosta vill.

Jag drar på mig joggingskorna utan att svara. Jag köpte dem för något år sedan när sysslolösheten drev mig till desperationens yttersta utpost och jag gick och köpte mig ett par joggingskor för att göra mig av med den frustration och överskottsenergi som varken Carl-Philip eller Danderyds husmorsförening kunde rå på. Plenty som av naturen är petit överallt utom mellan naveln och halsen och inte har något som helst till övers för träning tycker jag är galen.

”Varför köper du inte ett gigantiskt hamsterhjul och ställer det i vardagsrummet istället? Syftet är ju detsamma.”

Inte riktigt. För det första började Carl-Philip för något år sedan att jogga runt som en iller varje kväll och jag tänker minsann inte förvandlas till en degig klump, medan han i sin iver att hålla medelåldern stången håller kroppen i relativt trim. Dessutom använder jag löpningen som ett sätt att tvinga mig själv att tänka. Jag hatar att springa, men är envis som synden. Därför bestämde jag mig i ett utfall av synnerligt plågsam masochism för att jag inte får springa hem förrän jag fattat ett beslut. Sedan jag bestämde det brukar besluten komma till mig redan efter någon kilometer.

“Ska du med?” undrar jag. Plenty tittar föraktfullt på mina löparskor och himlar med ögonen.

“Verkligen inte. Men jag tänkte höra om du har lust att vakta marmorsnorren med mig i kväll?”

“Varför?”

“För att någon vill den illa.” Plenty ser genuint bekymrad ut.

“Kan den inte hålla koll på sig själv?”

“Har du någonsin stött på en snorre med någon form av grunddläggande självbevarelsedrigt?”

“…” Orden sviker mig.

“Kom förbi vid nio, så bjuder jag på middag.” Plenty försvinner lika hastigt som hon dök upp. Jag hann inte svara, men vi vet båda att jag kommer att dyka upp. Min kalender är inte direkt fulltecknad.

* * *

Efter betydligt mer än den vanliga kilometern inser jag till min fasa att min i vanliga fall så pålitliga beslutsteknik inte fungerar som den ska. Inte ens när jag måste springa in bakom en parkerad Volvo XC70 och kräkas av utmattning har något som ens liknar ett beslut vuxit fram i mitt huvud. Mitt tråkiga liv är lika trist som igår och i förrgår och varje dag så långt tillbaka jag kan minnas. På marken ligger en blek, slemmig röra av frukost och jag har fortfarande inte en aning om vad jag ska ta mig till. Det ser ut som om jag kräkts upp alla mina röriga tankar. Jag lägger en hand på bilens motorhuv och häver mig upp igen. Det tjuter i huvudet. Det kan verkligen inte vara nyttigt att springa.

”Vad gör du med min bil?” Jag tittar upp och ser en ung, välfriserad kvinna som bär på de två vanligaste Danderydaccessoarerna: en Gucciväska och ett spädbarn iförd en himmelsblå Ralph Lauren-body. Jag inser att tjutandet inte är i mitt huvud. Det är bilens larm.

”Jag bara …”

”Har du spytt på min bil?!” Jag tittar ned igen och ser att det är precis vad jag gjort.

”Förlåt, men det är ju bara på däcket …”

Hon knuffar bryskt undan mig och sliter upp dörren, lutar sig in och ställer försiktigt Gucciväskan på förarsätet. Sedan slänger hon ner ungen i bilbarnstolen och spänner fast honom. Eftersom Ralph Lauren-bodyn är himmelsblå och vi befinner oss i Danderyd, måste det vara en pojke. Något annat vore helt enkelt otänkbart. Rosa för flickor och blått för pojkar. Allt annat skulle rubba världsordningen. När hans mamma går runt bilen för att sätta sig bakom ratten tittar pojken på mig med sina matchande himmelsblå ögon. Han ser lika förvirrad ut som jag känner mig. Innan hans mamma kliver in hötter hon med näven åt mig som om vi befann oss i en gammal pilsnerfilm.

”Om det inte vore för att jag, till skillnad från dig, tänker på Carl-Philips rykte, så skulle jag polisanmäla dig!” Sedan kliver hon in i bilen, smäller igen dörren, så att sonen blir rädd och börjar gallskrika. Hon trycker in en napp från Armani Baby i munnen på honom och rivstartar sedan bilen.

Det är inte förrän bilen försvunnit bakom backkrönet som jag kommer på vem det var. Det var Caroline Carlzohn-Wrem, fru Carlzohns dryga dotter som bor fyra hus bort. Jag vet inte vad som är värst: att jag kräkts på hennes bil eller tanken på att hon bor tre hus från sin mamma. Stackars människa!

Kräkincidenten fick mig i alla fall att inse en viktig sak. När spyan väl börjat sin vandring uppför strupen går det inte att stoppa den. Det enda man kan göra är att se till att vara väl förberedd var den än hamnar. Det är en ädel princip jag från och med nu tänker börja applicera på hela mitt liv.

(Du kan påverka berättelsen genom att till exemepl föreslå vad som ska hända, hur personer ska reagera eller varför inte genom att föreslå helt nya personer? Vill du att BadMatch ska ta hand om ditt eget förhållande? Hojta till så kanske du får BadMatchs hjälp i fiktiv form. Kommentarsfältet är ditt!)

Och glöm inte att Sharing is Caring. Den här kulturen vill bli spridd!