Ingvar Svensson passar på att i sin blog Utblick Svensson underkänna alla som inte håller med honom i FRA-frågan. I och med detta gör han precis som alla andra bloggare i detta ämne, så det är inget nyskapande. Skillnaden är att Ingvar Svensson undrar varför alla tror att FRA skall läcka som ett såll, när inga andra myndigheter gör det. Det förekommer ju till exempel aldrig att poliser läcker hemligheter till journalister och andra, eller att sjukhus faxar känsliga uppgifter till fel nummer.

Ingvar har en fördel som vi andra inte har, nämligen en stark tro på att FRA kommer att göra det som är rätt. Han litar på att de håller tätt, och inte läcker ännu fler hemliga dokument till privatpersoner. Han tror att det kommer att fungera, när de får tillgång till allas privata kommunikation. Ingvar tror inte bara på FRA, han tror på annat också. Gud, till exempel. Rent allmänt litar Ingvar en hel del på osynliga saker och personer som inte låter sig undersökas eller analyseras, och som kräver blind tro och lydnad av sina anhängare. Det är klart att tron på en god säkerhetstjänst är lätt att acceptera för den som är kristdemokrat. De har så att säga redan den mentala inriktningen att lita på de som säger "Jag är snäll, tig och gapa." eller liknande.

För oss som olyckligtvis inte har Tron utan har kritiskt tänkande ser det såklart ut som ett logiskt självmål av delikataste sort, och ett luftslott av antaganden, men det är väl för att vi är cyniska och otäcka. Och intelligenta.
Jag har också en stark tro, men på en helt annan gudom än Svensson, och min tro har lärt mig att källkritik kan vara skillnaden mellan liv och död. Jag försöker ha ett öppet sinne, men inte så öppet att vad som helst kan kräla in, och jag drar gränsen vid just den där sortens krav på blint förtroende. Historiskt har det visat sig att de som ler brett och säger lita på mig sällan eller aldrig förtjänar det.