Från och med den första december 2009 är Sverige en övervakad nation – det är då som FRA får tillgång till en stor del av vår Internet- och mobiltrafik.

Aftonbladet skriver att "din försäkring kan vara värdelös", som om det var ett scoop att det är snudd på omöjligt att få ut pengar från ett försäkringsbolag. Det finns många märkliga hinder och lustiga regler i det finstilta som minskar värdet på din ägodel när den försvinner, så i allmänhet lever försäkringsbolagen ganska gott på sina kunder, av allt att döma fria från kraven på rim och reson.

Vi borde säga upp de diplomatiska förbindelserna med warner bros. Sverige borde inte samarbeta med fundamentalistregimer som de som enas under handelsblocket MPAA och RIAA. Vi borde se dem för vad de är, och behandla dem därefter.

Sveriges pampigaste kvällstidning, Dagens Nyheter, klämde in en ledare om "vaccinskräcken" mellan dokusåpainslagen. I det här landet är det kvällspressen som driver språkutvecklingen framåt; utan kvällstidningar hade vi inte haft ord som "vaccinskräck", "dödsorm" eller "sexhånad".

Vissa saker är märkligare än andra. En av dem är att vi är fattiga, på ett ganska fundamentalt sätt. Det skärs i budgeten. Både den statliga och den kommunala. Överlag kapas det hårt, och det finns inga resurser lediga till någonting. Själv fattar jag inte hur det kommer sig att vi en gång i tiden faktiskt hade råd.

"Tjänster på internet skall ge myndigheterna bättre kontroll över medborgarna (och kanske också underlätta kontakter med offentliga sektorn" skriver Regeringens kommitté "E-delegationen", fast inte riktigt betonat sådär, då.

De föreslår en gemensam e-legitimation för hela den offentliga sektorn. En "digital medborgarportfölj" där alla myndigheter har tillgång till information om privatpersonerna. Det känns väl tryggt?

Det är dagen före dagen igen. Det skall röstas om FRA-lagen igen. En lag, som skall legalisera diverse brott som den hemliga civila men ändå militära myndigheten FRA ägnat sig åt under årens lopp. En lag som noga utformats så FRA skall kunna göra ungefär som de vill, precis som förut, fast lite lagligare.

När jag jobbade i USA mitt under IT-bubblan på det glada 90-talet så såg jag vid ett tillfälle ett müslipaket på en hylla i en supermarket i Virginia. Banana Nut Crunch hette den. Den värsta kastrationsångesten har lagt sig, men jag kom att tänka på den igen nu.

Idag publicerades en debattartikel i DN som jag varit med och skrivit (notera att vi pirater skriver (skapar) själva, vi varken avlönar något skrivarhjon för att skriva nåt välljudande fluff som vi kan signera, eller får betalt för att skriva under prefabricerade tokartiklar) om hur Piratpartiets linje om integritet och ID-kontroller kan påverka sjukvården. Vi skrev den själva, tillsammans. Deltagarkultur.

Jag skummade en artikel om kulturpropositionen. Slut på livslönen för 150 konstnärer. Omfördelningar av diverse medel och så klart skapandet av en ny institution av något slag som skall se var pengarna tog vägen. "Om man inte konstant skapar nya improduktiva nämnder, råd och kontroller av olika slag verkar man inte handlingskraftig." verkar många tro. Går någon verkligen på sådant fortfarande?