Min låtsaskompis behöver hjälp på riktigt

Jag önskar verkligen att jag kunde skriva ordentligt. Det finns folk som skriver uselt, det finns folk som kan formulera sig hjälpligt och så finns de där som verkligen kan. De som i en mening kan uttrycka det vi andra behöver nio tättskrivna sidor för att komma i närheten av.

En av mina favoritförfattare är Spider Robinson. Han har Gåvan med stort G. Hans böcker om Callahans bar är något av det roligaste jag läst. Berättelserna om Callahans är science fiction på ungefär samma sätt som star wars är ett familjedrama om en dysfunktionell familj. Spider Robinson skriver om folk och ibland är de annat än vanliga människor. Spider har också skrivit novellen Melancholy Elephants som alla som funderar på det här med copyrightförlängning borde läsa. Visst, den är inte superkort och den är inte superenkel, men den förklarar så bra.

I förmiddags läste jag att det är kris hos Spider med familj. Kris på riktigt. Boing Boing skrev kort och effektivt om det. Det är svårt att uttrycka vad jag känner. Jag vet absolut inget om Jeanne, men Spider känns som en vän. Jag har aldrig haft kontakt med honom annat än att jag läst en trave av hans böcker, men på något sätt känns det som om jag känt honom i 20 år. Jag har aldrig försökt sätta mig in i hur hans familjeliv ser ut, men om han valde henne måste hon vara en suverän människa. Åtminstone för honom. Det räcker för mig.

Callahanböckerna handlar till stor del om att få folk att må bra. De handlar om att lösa livsproblem på kreativa sätt. Jag vet att tusentals människor där ute fått inspiration och livslust av att läsa de här berättelserna, och Spiders fans ger hans böcker till folk som behöver ett plåster för själen. Så när Spider hör av sig och ber om hjälp själv känns det väldigt märkligt. Bakvänt på något sätt. Som om jultomten knackade på dörren och ville prata för att han är deprimerad, fast i kubik. Min kompis, som inte vet att jag finns, behöver hjälp. Så jag gjorde det lilla jag kunde och tömde paypalkontot. Hade jag mer pengar liggande skulle jag skicka mer.

Det bidrar såklart att magcancer tog min mamma för en massa år sedan. Jag vet hur vidrigt det är att dö av något liknande, eftersom jag sett det på nära håll. Jag känner ett irrationellt hat mot cancer som om det var en personlig fiende. Att vara arg på cancer är lika korkat som att vara arg på moln, men känslan finns där, och nu händer det min kompis fru. Jag blir så förbannad. Jag vill slå nånting. Jag vill råna nån av de här ansvarslösa bankerna som får miljarder i bidrag för att reda upp sina självförvållade dåliga affärer, och skicka pengarna till min kompis. Jag vill styra om de hundra miljoner dollar som senaste transformersfilmen drog in under första helgen och lägga dem på cancerforskning. Jag vill göra nånting, men jag har helt enkelt inte resurserna. Tyvärr har jag inte orden heller, för att få fram hur jag egentligen mår. Jag är inte en av dem som verkligen har Gåvan.

Det jag kan göra är att be er att provläsa lite av det Spider skrivit. Det flyter omkring en hel del ute i p2p-näten. Provläs, och om ni känner att han kunde vara er vän också så skicka pengar direkt till insamlingen utan att ta vägen genom amazon. Köper ni böckerna går en bråkdel vidare till författaren, och ni vet hur lång tid det tar att sippra igenom förlagens självhäftande händer. Familjen Robinson har inte tid att vänta. När det här problemet är tacklat finns det tid för pappersutgåvor.

Trackback URL for this post:

https://webhackande.se/trackback/209

Kommentarer

Skriv ny kommentar

  • Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt till länkar.
  • Tillåtna HTML-taggar: <a> <em> <strong> <cite> <code> <ul> <ol> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Rader och stycken bryts automatiskt.

Mer information om formateringsmöjligheter