Jag minns när man skulle fatta beslut om JAS-projektet. Det var långt från självklart att sverige skulle utveckla ännu ett eget jaktplan. Många tyckte det var vansinne. Ett av argumenten för var att det här skulle rädda svensk industri, det skulle ge spetskompetens inom en hel rad high-tech-områden och på längre sikt gagna hela landet eftersom vi skulle profilera oss som spjutspetsar. Andra hävdade att de enorma kostnaderna för projektet skulle lamslå det svenska försvaret. Ingen skulle köpa ett udda plan från ett udda land när de lika gärna kan köpa ett amerikanskt plan för halva priset och ha bättre tillgång till delar och serviceorganisationer. I slutändan vann JA-sidan och JAS-projektet blev verklighet. Planet tog form, men inte riktigt på det sätt man tänkt sig. En av grundtankarna var att ett svenskt plan utvecklat av svenskar skulle garantera att man hade tillgång till delar etc oavsett vilka allianser man råkade befinna sig i. Industrigruppen JAS valde ändå att använda en hel del amerikanska komponenter, så tanken på att vara helt oberoende av externa leverantörer föll bort. Ändå fortsatte projektet.

Resultatet är ett bra plan, sägs det. Det har varit mycket få haverier under utvecklandet, men tyvärr har de olyckor som skett varit mycket offentliga. Kostnaden, däremot, har tråkigt nog följt olyckskorparnas profetior. Det har blivit dyrt. Det är inte för intet som planet i folkmun kallas dyr-gripen. Kostnaderna för JAS har ätit upp en allt större del av den militära budgeten, tillsammans med det svenska systemet med en oerhörd mängd högre befäl på livstidsposter (och ett tredje problem som får en egen spalt inom kort). Detta har lett till det svenska försvarets nedrustning. Sveriges totalförsvar består av en massa generaler, en handfull lumpare och ett antal flygplan som står på marken eftersom vi inte har råd att flyga med dem.
Så hur skall vi försvara oss? Det har regeringen en lösning på. Vi skall köpslå med andra, starkare, länder så att de skyddar oss om något händer. Som ett otryggt barn skall vi ropa på någon vuxen när det smäller.

Vad har vi då att köpslå med? Information. Här har vi rötterna till FRA-lagen. Regeringen inser att det finns en massa misshagliga (för andra) personer i det här landet, och vi kan byta information om dem mot militära "garantier". Trots att vårt försvar med nöd och näppe kan kämpa sig ut ur en papperspåse kan vi känna oss trygga eftersom bättre rustade länder värnar om oss. Eller gör de det?
I själva verket kan vi givetvis inte kräva in en sådan gentjänst. Våra pseudoallierade skulle bara rycka på axlarna om vi försökte. Som en filmmogul sade; "ett muntligt kontrakt är inte värt papperet det är skrivet på".
Vi är alltså försvarslösa. Inte nog med det, vi är också otrygga i vårt dagliga liv, eftersom vår egen stat spionerar på oss för att köpslå med informationen. Därför kan jag bara beklaga de som sökt asyl här för att rädda sig från förtryck i sina hemländer. De finner ingen trygghet här. Vi rapporterar vad de gör och hur de gör det till torterarna i hemländerna. Om någon ber oss lämnar vi dessutom ut dem utan rättsliga kontroller. Så fungerar vårt samarbete med främmande makt.

Sådan är situationen i dag. Regeringen genomdriver en impopulär lag eftersom den behövs för vår säkerhet, för om vi inte kan spionera på vår egen befolkning har vi inget försvar. Hela den försvarstanken är en chimär. Om något händer kommer ingen att rusa in till vårt försvar. Det här är samma falska säkerhet som amerikanska TSA bygger upp för att flygpassagerarna skall känna att man gjort något för att förhindra kapningar. Det är teater, och dessutom på amatörnivå.
Man kan alltså sammanfatta det hela så här: En felbedömning av politiker på 70-talet har lett till att vårt försvar utarmats totalt. Vi har ett flygplan som fortfarande inte är färdigutvecklat, och som är osäljbart. I stället för att medge att misstag begåtts försöker man kompensera blundern genom att sälja ut den egna befolkningen till främmande makt.
Detta är paradexemplet på vad stolthet och tjurskallighet leder till. Detta är vad som händer när personer som inte kan ta till sig begreppet "ödmjukhet" får makten över statens resurser. Det är inte enbart den sittande regeringens fel, det är ett systemfel som härstammar från sent 70-tal. Det är vansinne, och det går ut över oss. Storebror kanske inte ser oss, men han lyssnar.

Det är hög tid för det politiska etablissemanget att svälja stoltheten, skrota JAS-projektet en gång för alla och börja bygga upp det egna försvaret igen så vi får ett verkligt försvar. Det är dags att lägga ned FRA, klippa deras kablar och riva accesspunkterna så de inte kan användas igen. Riksdag och regering och samtliga kanslier som därtill hör behöver ett oljebyte. Rakryggade personer som inte har prestige investerad i dessa tidigare dåliga beslut måste ta över nyckelposterna, annars kommer svenska folket inte att få tillbaka sin trygghet. En trygghet som vi faktiskt förtjänar.