Jag äger böcker som oroar mig. En del har alltid oroat mig, som till exempel Eric Frank Russels "Nålsticket", som redan första gången jag läste den som liten valp kändes som en lång och underhållande brottsprovokation. Som tioåring förstod jag att det här var en bok som myndigheterna verkligen skulle ogilla om de visste att den fanns.

Nålsticket börjar med att en agent rekryteras till ett uppdrag. Han skall slå sönder en annan världs infrastruktur, på egen hand. Han får vissa resurser och en falsk identitet och han skrider till verket att med hjälp av finter och marknadsföring utmåla sig själv som en massrörelse. Han är en föregångare till V och Anonymous, men skriven i en enklare och mer primitiv tid (boken är från femtiotalet).
Principen i Nålsticket presenteras direkt i de första sidorna, där rekryteraren berättar att en geting orsakat en trafikolycka där en bil kört av vägen. Getingen, med matchvikt tio gram, krossade en bil på två ton och dödade fyra människor som vägde hundra kilo styck. Den gjorde det UTAN att faktiskt använda sitt eget vapen (gadden). Den överlevde dessutom kraschen.
Den grundtanken har överlevt tidens tand även om metoderna i boken numera är delvis förlegade. Nålsticket är en handbok i terrorism, maskerad till humoristisk SF.

Nålsticket är bara den första i högen. Det finns många böcker i de här hyllorna som setts som farliga av olika människor. Beroende på vad de lär ut, eller vad de anser, har de retat folk under åren. Jag har gett bort en del också, böcker om Joel Peter Witkin och Andres Serrano och Mapplethorpe som gett känsliga moralpanik och som vår justitieminister säkert helst skulle förbjuda. Det gör mig säkert till en spridare av anstötlig litteratur och/eller porr. Böcker från Creation Press och Annihilation Press och framför allt Paladin Press har sitt eget, automatiska stigma.
I någon av lådorna här ligger några hylldecimeter amerikanska instruktionsböcker från en överskottsförsäljare. Han hade lagertömning och krängde us-army-manualer till tonerna av en femma styck, osett i buntar. Jag skickade en hundring, och har fått chansen att lära mig allt om hur man lagar en växellåda i en viss lastbil, om hur man anlägger en exercisplan, om hur man planerar infrastruktur vid ockupation men också hur man lägger första förband och bygger en bår. En av böckerna handlar om hur man tillverkar brandbomber av saker man hittar i köket. Den är skriven under vietnam-åren och har något halvdussin recept på napalm. Jag undrar vad Krim skulle tycka om den?

Egentligen borde jag inte behöva oroa mig över sånt här. Det sägs att vi lever i en demokrati, och jag gör ju inget som de här böckerna uppmuntrar till. Det spelar tyvärr ingen roll, för våra politiker bygger just nu en ny rättsordning som rent filosofiskt har mer likheter med Burma och Nordkorea än till exempel sjuttiotalets Sverige. Här vill man kriminalisera konsumtion av ovälkommen kunskap. Jag är rädd att många av mina böcker är äpplen som skulle få mig utkastad ur paradiset (med Nya Tag och Raka Led) och inlåst på Gitmo. Det kan nämligen bli straffbart att vara nyfiken, vilken dag som helst.

Så känn efter. Hur skum är DU, som läser på Wikileaks? Har du för stor procent deckare i hyllorna? Lär någon av dem ut saker i för stor detalj? Är det inte osunt att läsa om brott?
Läser du SvD? DN? Dalademokraten? Norrskensflamman? Var går den här regeringens gräns för "uppviglande och terroristisk skrift"? Är du medlem i militärhistoriska motorförbundet? Då får du tidningen Tracks som har fina ritningar på stridsvagnsdelar och annat känsligt. Exakt hur udda intressen får man ha innan B- Ask klassar en som terrorist?

Kan man pussla ihop skrifter och bygga en mätsticka av det? Om man har en tidig Ayn Rand plus fem Åsa-Nisse (gravt ifrågasättande av auktoriteter samt hembränning) samt artikeln "Butchering the human carcass for human consumption", kan det bli åtta månader i spjället för det? Om man byter ut artikeln om slakt mot en om civil olydnad, kan man förhandla ned det till sex månader då? Charlie Christensens otrevliga serier som fick Disney att bussa advokater på honom... skall jag gissa på en veckas häkte per sida? Och bibeln och koranen? Fulla med beskrivningar av konstiga dåd och sex med minderåriga och fanken vet allt. Jag har båda. De står på samma hylla som Principia Discordia och the Vodou gnostic workbook. Och det är ju inte bara böcker och serier heller, det finns några hyllmeter film också, varav en del är rätt omstörtande eller experimentell.

Jag har en väldigt stor samling kultur. Min släkt har bestått av vad man här kallar "läsarpöjkar". Folk som med brinnande intresse läst allt möjligt, och allt har gått i arv. Huset är fullt av bokhyllor som fyllts av förfäderna. Min morfar, som jag tyvärr knappt träffade, var övertygad kommunist. Den sorten som var gammal nog att ha varit med. Jag ärvde hans boksamling. Där kan jag lova att det finns en del stökiga gubbar.
Jag tänker på hur flygplatspersonalen frågar "har du packat väskan själv?" och funderar på vad andra stoppat i mina hyllor genom decennierna, och hur jag nu kan hållas ansvarig för det när man gör razzia bara för att jag laddat ned nån poplåt från 1962.

Jag borde inte behöva tänka på sånt här när jag faktiskt lever i en demokrati, men när de trallgökar som styr tänker förbjuda "terroristiskt prat", då är jag inte längre säker. Tryggheten saknas. Jag känner att det är mycket viktigt att byta ut de som bestämmer och som medvetet låtit samhället förvridas på det här sättet.
Hur är det med dina bokhyllor, filmsamlingar och skivor? Finns det någon Victor Jara eller Public Enemy? Kafka? Shea & Wilson? Hitler eller Buddha? Hur farligt är ditt hem för ditt välbefinnande? Vi ses i häktet, du och jag och Little Brother.